Produktbeskrivning

För tillverkning av Rödvig Kalkmjölk blandas väl lagrad våtsläckt Rödvig Kulekalk med kalkvatten i en starkt utspädd lösning, cirka 1 del kalkpasta till 5 delar kalkvatten.

Kalkmjölk finns både som traditionell vit kalkmjölk och som infärgad kalkmjölk där kulörerna anpassas efter önskemål. Arbetet inleds med mindre provytor med färgkod, och vi rekommenderar alltid att prover appliceras på det aktuella underlaget eftersom olika underlag kan påverka färgnyansen.

Förbehandling med kalkvatten

Innan själva kalkningen rekommenderas att väggen stryks eller sprutas med ett lager kalkvatten. Kalkvattnet fungerar som ett naturligt bindemedel och tränger samtidigt något in i murens yta. Denna förvattning med kalkvatten gör det möjligt att kalka vått-i-vått, vilket ger en jämnare yta utan skarvar och ränder.

Utförande

Kalkning på nyputsat underlag

Bruksunderlaget som senare ska avslutas med kalkmjölk bör alltid bestå av kalkbruk eller Rødvig Jurabruk, eftersom dessa kristalliserar efter härdning. Detta gör att kalken binder bättre och samtidigt ger optimal genomsläpplighet för vanlig luft. Det rekommenderas inte att använda cementbruk eftersom de är för täta och släta.

Innan kalkning påbörjas måste putsen ha karbonatiserat på ytan. Detta tar minst 3–4 veckor och visar sig genom att bruket har torkat och fått en helt vit yta.

Förbehandling

Fasaderna rengörs från brukstänk och liknande utan användning av syror.

Förvattning

Underlaget förvattnas med slang och spridarmunstycke. Väggen vattnas tills ytan först blir blank och därefter matt – den får inte bli genomblöt.

Förbehandling med kalkvatten

Efter förvattningen rekommenderas att väggen stryks eller sprutas med ett lager kalkvatten innan själva kalkningen utförs. Kalkvatten fungerar som ett naturligt bindemedel och tränger samtidigt något in i murens yta. Förvattningen gör det möjligt att arbeta vått-i-vått, vilket ger en jämnare yta utan skarvar och ränder.

Behandling med kalkmjölk

Appliceringen av kalkmjölk ska utföras utan avbrott fram till naturliga avslut där skarvar inte syns, till exempel en hel väggsida åt gången. På större fasader krävs därför tillräckligt med arbetskraft. Avbrott kan göras vid stuprör och gesimser.

Vid kalkarbete ska kalkmjölken röras om kontinuerligt i hinken, både vid vit kalkning och infärgad kalkning, annars blir blandningen starkare i slutet av hinken. Vid pauser eller efter avslutat arbete ska hinken förslutas med tätt lock.

Kalkning utförs det antal gånger som önskas, normalt cirka tre gånger, och varje lager ska torka mellan behandlingarna, vanligtvis med 1–3 dagars mellanrum.

När full täckning uppnåtts avslutas behandlingen med minst ett lager penslat eller sprutat klart kalkvatten.

På särskilt utsatta byggnader eller på svåra underlag, till exempel kalkcementbruk, kan bättre vidhäftning uppnås genom att först behandla ytan med sandkalk.

Kalkmjölk får aldrig appliceras i direkt solljus eller vid risk för nattfrost. Arbetet får aldrig utföras vid temperaturer under +5 °C.

Vitkalk och infärgad kalkmjölk appliceras med en tät kalkborste, exempelvis en lätt sliten naturborste. Underlaget ska hållas fuktigt och blandningen ska röras om kontinuerligt för att ge ett jämnt resultat. Det rekommenderas att börja med cirkulära rörelser och avsluta med långa horisontella drag medan kalken fortfarande är våt.

Efterföljande kalkning får inte utföras förrän föregående behandling torkat, normalt efter cirka 1–3 dagar. Efterföljande lager stryks endast horisontellt.

Tidpunkt för utförande

Den bästa tiden för kalkning är under fuktiga vår- eller höstmånader då den relativa luftfuktigheten ligger mellan 65 och 75 %.

Hållbarhet

Med ovanstående metod har det visat sig att kalkningen kan hålla mellan 5 och 10 år beroende på byggnadens läge och exponering.

Kalkning på gammalt underlag

1. Väggarna borstas noggrant rena från allt löst damm och partiklar samt rengörs från löst sittande kalkskikt. Detta kan göras med vanlig kvast och skrapjärn.
2. Eventuella reparationer utförs med ett bruk som så långt som möjligt motsvarar det befintliga underlaget. Reparationerna ska utföras i god tid så att bruket hinner härda innan kalkningen påbörjas.
3. Förvattning kan göras med kalkborste men blir jämnare och effektivare med slang och spridarmunstycke. Ytan vattnas tills väggen först blir blank och därefter matt. Förvattningen gör det möjligt att arbeta vått-i-vått och ger en jämn kalkyta utan skarvar och ränder.
4. Om underlaget består av nytt murverk och ny puts eller slamning grundas det med kalkvatten, applicerat med kalkborste. Äldre murverk, gammal puts och rengjord kalkning med tätare yta bör däremot inte grundas med kalkvatten.
5. Därefter kalkas ytan med väl omrörd kalkmjölk. Kalken stryks både horisontellt och vertikalt, men många föredrar cirkulära rörelser följt av utjämning för att minimera synliga ränder.
6. Andra strykningen får inte utföras förrän första lagret satt sig. Med den starkt utspädda blandningen som beskrivs här sker detta normalt redan efter ett dygn, men det är ofta bättre att vänta några dagar.
7. När full täckning uppnåtts efter en, två eller tre strykningar avslutas ytan med ett lager kalkvatten. Den avslutande behandlingen stabiliserar ytan och är särskilt viktig vid infärgad kalkning.

Fasader som lämpar sig för kalkning

Alla fasader kan kalkas – men vissa lämpar sig bättre än andra. Kalk är ett diffusionsöppet och levande material som samverkar med materialen i väggen under kalkskiktet. Därför varierar det hur väl olika fasader lämpar sig för kalkning.

Krav på fasaden

• Fasaden måste ha en sugande yta för att kalken ska kunna binda.
• Sugförmågan ska vara jämn över hela ytan för att undvika färgskillnader.
• Underlaget ska vara fritt från kemikalier och salter som kan påverka kalkens vidhäftning och färg.
• Muren bör vara diffusionsöppen så att fukt kan passera genom konstruktionen istället för att stängas inne bakom kalkskiktet.

Fasader som bör kalkas – kalkbruksmurverk

Den optimala fasaden för kalkning är murverk uppfört med kalkbaserat bruk och putsat med kalkputs. Detta är vanligt på äldre hus byggda före 1960, innan cementbruk blev standard.

Kalkbruk har en bra sugande yta och innehåller inga främmande ämnen som stör kalkens härdning. Om en diffusionsöppen fasad behandlas med tät fasadfärg kan fukt stängas inne och orsaka röta och mögel.

Målade fasader kan kalkas, men då måste den gamla färgen först avlägsnas helt och muren eventuellt repareras med kalkbruk.

Fasader som kan kalkas av estetiska skäl – cementbruksmurverk

Murverk uppfört med cementbaserat bruk och cementputs har sämre sugförmåga och ger därför sämre vidhäftning för kalken. Eftersom ytan dessutom är tät ger kalkningen inga större byggtekniska fördelar.

Däremot ger kalk en levande och matt yta med mjuk ljusreflektion, vilket gör att man ändå kan välja att kalka av estetiska skäl. I sådana fall kan fasaden göras mer lämplig genom att först behandlas med ett lager Rödvig Sandkalk.

Vid större renoveringar kan man överväga att avlägsna cementputsen helt och putsa om med kalkputs för att skapa ett optimalt kalkunderlag.

Fasader som inte bör kalkas

Det är inte lämpligt att kalka murverk som är uppfört och putsat med cementbruk och därefter behandlat med diffusionstät fasadfärg. Kalk kan inte appliceras direkt på färgen, och även efter borttagning är underlaget ofta olämpligt.

Om silikatfärg har använts och bundit kemiskt till putsen kan den inte avlägsnas. I sådana fall är det bättre att fortsätta måla fasaden istället för att kalka den.

Detsamma gäller rena betongväggar som har ännu tätare yta och därför mycket sämre vidhäftning för kalk.

Förvaring

Kalkmjölk ska förvaras frostfritt.